Hurra, jag har hittat den ultimata klänningsmodellen!
En som är lagom lång, lagom urringad, lagom tajt och lagom lös precis där det passar.
Ursprungligen är det ett 60-talsmönster som jag justerat lite här och där.
Nu syr jag upp den i retrotyger jag hittar på hemliga ställen.
Ibland hittar jag bara lite och då blir det ett unikt plagg, ibland hittar jag mer och då blir dom tvillingar.
Emellanåt snubblar jag över ett sprillans nytt tyg också och då händer det att jag syr upp några i det också. Man ska inte vara för trångsynt.